Recept Träning Tävlingar

lördag 10 januari 2015

Varför gnäller du? Jag är ju på diet!!!

När jag började denna diet så tänkte jag att jag inte kommer att låta mina nära, speciellt sambon, lida av det. Jag kommer inte att sluta umgås med mina vänner, jag kommer inte att gnälla i onödan, jag kommer inte att förklara tröttheten med dieten och så vidare.

Nå jag kan redan i detta skede av dieten berätta att jag hade så fel! Var det kanske redan femte veckan som jag märkte att jag var väldigt trött och jag var till och med tvungen att skicka åt B att jag inte orkade träffas utan var tvungen att åka hem och sova om jag skall orka nattskifte. Då tänkte jag att jag aldrig kommer att orka till april om jag kommer att vara så trött hela tiden. När jag då skickade meddelande åt coachen fick jag förklaring till tröttheten. Jag behövde tanka kolhydrater!

Nästa gång som jag själv märkte att jag inte var helt mig själv var under julen när jag inte orkade att någon ifrågasatte någonting och jag var hela tiden som en tickande bomb. Stackars min familj som var tvungen att se på mig under julen! Vet inte helt vad detta berodde på, men en tippning är dålig sömn och en känsla av att ingenting händer.

Den tredje och helt klart den värsta gången var när vi senast ändrade mitt matschema. Jag var hungrig hela tiden, trött och hade en stubin som var obefintlig i två dagar. Och det resulterade ju till att jag andra kvällen började ropa åt sambon helt i onödan. När jag fått lugna ner mig en liten stund och fundera på sambons ord "Märker du inte själv hur du beter dig!" började jag skämmas och kunde inget annat än att gå till sambon med svansen mellan benen och be om ursäkt. Och dessa ord satte hjulen att snurra i hjärnkontoret.

Jag kommer inte att hela tiden under denna diet vara pigg och orka med allt och jag kommer att ibland gnälla i onödan. Men jag skall försöka att när någonting ändras i mitt program minnas att när kroppen blir van med ändringarna stabiliseras mitt humör också och till det behövs inte mera än kanske två dagar. Jag kommer att försöka ta några extra djupa andetag i de situationer jag bara vill börja skrika. Jag kommer skicka meddelande åt coachen när det känns att jag inte orkar mera. Jag kommer gå tidigare i säng för att vakna till en bättre dag. Jag kommer att be om ursäkt om och om igen för mitt beteende. Och när jag har energi och ork så kommer jag att försöka umgås med vänner så mycket som möjligt. Och umgås med sambon och minnas tacka honom för att han orkar med mig när jag är som värst.

Ingen har sagt att detta kommer vara lätt, varken fysiskt eller psykiskt. Men det blir inte lättare av att gnälla och vara i strid med de som betyder mest här i livet. För ingen vill ju att detta slutar med att man står på scenen, utan nära och kära att dela det hela med!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar